Pyritavlagringar är i första hand endogena; dessutom är järnsulfid, bildad av kol-svavelavsättning, också värd att studera. Svavel i magma finns i stora mängder djupt i jorden, även innan stelning. När magma kommer in i skorpan gör det reducerade trycket att svavlet separeras. Järnsulfid är också känd som pyrit, pyrrotit och markasit. De vanligaste pyritkristallerna är hexagonala, oktaedriska och femkantiga. Hexagonala kristaller har fina ränder på sina ansikten.
Järnsulfid, även känd som järnsulfid, svavelförstärkare eller pyrit, är en naturligt utvunnen malm. Den innehåller 45-50% svavel och 45-50% järn, vilket gör den mycket effektiv för att öka svavelhalten. Det används vanligtvis för att öka svavelhalten i gjutgods och är också effektiv på många områden för miljöföroreningar och avloppsrening. Men när det används för miljöföroreningar eller avloppsrening, krossas det vanligtvis till ett pulver på cirka 325 eller 200 mesh, vilket är mer effektivt, men är inte lämpligt för avloppsrening. Därför krävs olika partikelstorlekar för olika ändamål.
Järnsulfid, som produceras genom att smälta pyrit i en elektrisk ugn, har i allmänhet en svavelhalt på 23-35 %, tillsammans med andra spårämnen. Färgen på denna järnsulfid skiljer sig också från den på järnsulfid. Medan järnsulfid i allmänhet är gult, är järnsulfid i allmänhet gråsilver, med partikelstorlekar som vanligtvis sträcker sig från 10-50 mm. Dessutom används järnsulfid i allmänhet endast i gjutgods. Eftersom järnsulfid smälts i en elektrisk ugn, har den en högre renhet. Därför, när man skiljer mellan järnsulfid och järnsulfid, kan man använda färg, innehåll och pris för att bestämma skillnaden.